Katastrofpsykologi i vardagen
Ett litet häfte om våra stressreaktioner vid svåra händelser av Åke Iwar

Inledning

Alla händelser som hotar vår trygghet och existens kommer innebära mycket stora psykiska påfrestningar. Det kommer utmana vår tro på världen som en god och trygg plats att leva i. När vi drabbas sker det mitt i vardagen när vi som minst anar det. På ett ögonblick förändras tillvaron och kommer aldrig bli densamma. Ju plötsligare det sker desto mer kommer också vår psykiska beredskap sättas på prov. Vi skall hantera ett kaos som får stora konsekvenser här och nu men också på längre sikt. Vi önskar att såren ska läkas så fort som möjligt. Vi tvingas se att vi inte längre är osårbara. Vi kommer ställa oss frågor som "varför drabbar detta mig eller min familj". Man ska sedan möta vardagen igen med allt vad det innebär av osäkerhet och oro. Vi försöker på alla sätt göra händelsen begriplig för att söka en mening i det hemska som hänt. Detta häfte är ett försök att bidra till att skapa kunskap, förståelse och mening i varför vi reagerar som vi gör, när en katastrof drabbas oss just mitt i vår vardag.

Myten om vår osårbarhet

Det finns en tendens att vi värjer oss mot det som är ont och svårt som kan drabbas oss.Genom massmedia tar vi del av hur andra drabbas av våld, olyckor och katastrofer men det finns en risk att vi inte ser att samma faror också omger oss. Vi underskattar ofta de egna riskerna. Vi har svårt att acceptera livet som förgängligt och att vi alla kan drabbas. Beteendet kallar jag myten om vår osårbarhet. Detta försvårar vår beredskap för faktiska risker och förstärker våra reaktioner. Vi kommer också att söka efter förklaringar för att göra händelsen mer fattbar. Det finns alltid en risk att vi själva tar på oss skulden eller att vi fastnar i försöken att finna förklaringar. Risken är stor att massmedia förstärker vårt sökande efter en syndabock. Traumat kommer också sätta vår syn på prov att världen är god plats och där det finns huvudsakligen goda människor. Genom kunskap och förståelse om vårt sätt att reagera kan vi förebygga och motverka vår tendens att fly. Detta är också betydelsefullt för att vi bättre ska kunna ta tillvara på våra tidigare erfarenhet när vi går i genom en kris. "Försök nu glömma det som hänt" är en dålig uppmaning. Risken är att vi inte låter sorgen eller upplevelserna få ett utrymme. Det viktigt att försöka ta vara på de erfarenheter vi får goda som onda.